pressen utifrån...
överallt och helatiden får man höra att allt man gör och allt man tänker är fel.. man är helt enkelt helt fel!
Man vill bara låsa in sig i sitt rum, grypa upp i sängen och gömma sig under täcket. låsa ute resten av världen, grypa upp i sängen för att inte riskera att ramla och falla ner, gömma sig för allt det onda som försöker ta sig in och förbort ens tänkar. bort till platser som får en att peta ut sina ögon, skära av sig sina öron för att slippa se och höra allt hemsk som finns där.
man sitter där under täcket, känner presset från utsidan, man pressar emot och det försvinner för en stund. man tar vara på stunden och bara sitter där, tänker inte, lyssnar inte, man bara sitter där och är. tiden flyr för bi och till slut märker man inte längre presset från utsidan, man blir tom. man känner ingenting.. ingen smärta, ingen oro, ingen ångest. ingen lycka, ingen värme, ingen kärlek.
lite slarvig text som jag bara slängde ihop. kommentera<33
Kanske, det beror när jag kommer hem :D